Jag önskar mig tid.
Tid är som en utrotningshotad blomma, en rödlistad art. I alla fall om man är förälder och framförallt om man är förälder till en bebis. Att alltid finnas där för en ny liten människa är helt underbart, men samtidigt så otroligt tidskrävande och bindande. I mitt fall finns jag tillgänglig 24 timmar per dygn och skulle jag någon enstaka gång få tid för att göra något annat, då ska jag också ha energin att göra det där som jag drömmer om när jag är med min bebis hela tiden, såsom att duscha i lugn och ro, åka och handla, sitta ner ostört och dricka en kopp te eller som ikväll, få hela 2 timmar att producera något (att skriva och arbeta med min sida ger mig energi, så länge jag inte gör det till ett måste).
Att producera en artikel på 2 timmar just här och nu. För det var ju det vi bestämde, min man och jag, när vi planerade att jag skulle få tid. Just nu skulle jag få sitta här med min dator, utan bebis och skriva. Det spelar ingen roll att min energinivå är låg, att det rådde ett totalt kaos innan jag kom iväg (bebis och större barn väldigt upprörda över att mamma skulle åka iväg), barn skulle duschas, sagan skulle läsas, tvättmaskinen skulle plockas ur och fyllas på, golv skulle dammsugas, mat skulle dukas av etc etc. Bara att blunda för allt och åka.
Njuter jag? Nja, inte än. Det tar ett tag att landa efter att ha lyckats bryta sig loss från vardagen. Men jag fick äntligen tid.
Jag ställer mig frågan, hur mycket är det värt för mig att få tid?
Mitt svar på det är att det är guld värt! Hur mysigt det än är att ha småbarn, så kommer man inte ifrån hur intensiv vardagen är. Det är inte mycket andrum med en bebis och sedan två barn till utöver det. Det är när jag får tid som jag hinner reflektera och det är då jag känner att jag inte skulle vilja byta mitt liv med någon annan. Men jag måste få komma ifrån ibland för att få andas i lugn och ro, i mitt tempo. Det är då jag blir en bra mamma. Och i slutändan uppskattar både barn och man att jag faktiskt får tid och tar den tiden trots att jag springer ifrån alla måsten, släpper allt ansvar och kaos och bara kör iväg, även om det bara är för en kort stund.
När fick du tid senast, vad gjorde du med den?
Tog du tillvara på tiden för att boosta ny energi? Hur laddar du dina batterier? Är du inte småbarnsförälder så förstår du nog inte riktigt vad jag menar, har den tiden redan passerat så minns du säkert hur det var, men är du mitt uppe i det nu så skulle jag bara vilja säga; önska dig tid ibland och gör något som är energigivande för just dig, boosta energi för att DU behöver den mer än någonsin!!
Så, då var det gjort! Artikeln är skriven, tiden jag tog mig är slut och jag återvänder hem med mycket mer energi än jag hade när jag lämnade vardagen bakom mig för en stund. Mycket fiffigt och guld värt! Imorgon vaknar jag upp som en bättre mamma:-)